90 cm bed. A - 5 fel

Det kändes nästan löjligt när jag gick banan till denna klass. Hinderna var pyttesmå och oxarna var en cm breda. Jag red fram och han kändes verkligen kanonbra på framridningen och framhoppningen. Han hoppade fina runda språng, kanske lite väl högt dock (han var en halv meter över hinderna de första två sprången). 

Väl inne på banan kändes han inte riktigt lika taggad som han brukar göra. Jag hoppade första hindret, som var ett räcke, och redan då brukar man kunna säga hur han kommer bete sig hela rundan. Andra hindret var ett stigsprång och det blev ett rätt konstigt hopp, då han liksom gjorde ett galoppsprång i luften efter att vi hade hoppade av lite stort. Inga problem egentligen eftersom hinderna var så små.

Banan kändes bra och rytmisk, hade lite undertempo och red bland annat på sex galoppsprång mellan hinder 6 och 7 (21 m). När jag vände upp mot sista hindret gjorde jag en fet ryttarmiss. Jag var så benägen om att klara det hindret perfekt så jag började ta tag i honom och gjorde en förhållning som fick ett alldeles för kraftigt resultat. Ni ser kanske att han liksom saktar av några meter innan hindret och det störde hela min ridning och även Calle. Han stannade, såklart, och man ser på hela mitt ansiktsuttryck att jag förstår vilken miss jag gjorde.

Det är en typisk Siri-grej (som Per säger) att jag måste ha "för mycket kontroll" hela tiden. I vissa lägen måste jag lära mig att bara tänka på något annat och låta Calle tänka på hindret. Jag är väldigt ledsen över missen men samtidigt väldigt glad över att det var jag den här gången och inte Calle. Det är på gott och ont att ha en känslig och lyhörd häst.




100 cm Bed. A:0/A:0 - 0+0 fel 15e placering (av ca 80 starter)

Jag efteranmälde till den klassen. Jag tyckte känslan tidigare var bra och jag ville utnyttja den till max. Mellan klasserna sa min syster till mig att jag måste ha en större galopp, det är inte okej att få tidsfel i 90 cm. ;) När jag började rida inne på banan var min enda fokus att ha en större galopp.

Det började bra och mellan hinder 2 och 3 (samma linje som 6-7 i klassen tidigare) red jag på fyra och ett halvt galoppsprång i luften (red på sex i klassen innan). Jag maxade verkligen galoppsprången och det kändes som att jag attackred, men jag sket i det. Över hinder 3 och 5 fick vi extremt konstiga språng och det är endast Calles förtjänst att vi klarade dem hinderna. Om ni kollar på filmen syns det att han blir skitsur efter båda dem sprången :P

Omhoppningen började efter hinder nummer nio och som ni ser gör jag inga snäva svängar eller någon ökning av tempo, jag ville bara gå felfritt och köra safe! Jag vet inte vem av mig och Calle som var mest nöjd när vi gick ut ur ridhuset. :)