Nu har jag klippt mitt monster. Han var hemsk vid öronen, trots att jag hade öronproppar på honom. Det fick bli en rak linje ca 10 cm bakom öronen istället för en hackig linje vid öronen. Lämnade benen (för det syntes nästan ingen skillnad på färg) och en fläck under sadeln för annars brukar han få skav på vintern.
Tog ingen bild för det var på kvällen = inget bra ljus. Tar en bild imorgon!
Den 17:e oktober ska jag följa med mitt ponnybarn på hennes första riktiga tävling. En dressyrtävling. De är så söta.
Han var verkligen jättebra så jag ska definitivt fortsätta träna för honom om jag kan få en plats!
Här kommer filmen. Jag orkar ärligt talat inte skriva så mycket och jag har inga högtalare på datorn så jag vet inte om ni hör vad han säger, men om ni gör det är ju det bra! På ett ställe i filmen springer Calle förbi ett hinder. Jag är glad över att han gjorde det för annars hade vi hoppat rakt in i hinderstödet. ;)
Sitter och käkar frukost (dricker kaffe), ska snart till se university och hooka med Sara. Vi ska översätta lite häftiga "må Gud prisas"-meningar innan föreläsningen idag (jag pluggar latin).
Tänkte nyss på att min medryttare ska ta två dagar denna vecka, för hon tog ingen dag förra veckan. Hon ska bland annat ta dagen innan tävlingen, alltså på lördag. Det kommer kännas konstigt att inte sitta på Calle dagen innan, men jag tror att det går bra ändå.
Har räknat ut att jag kommer starta typ 16.30 på söndag. SKÖNT! Jag har ändock utsläppet i stallet så jag får ingen sovmorgon hur man än vrider och vänder på det. Typiskt mig, jag får aldrig sova ut. Jag ska försöka göra en film om Calles personlighet den här veckan för jag tycker han är så fruktansvärt rolig. Jag skrattar nästan hela tiden när jag håller på med honom, för att han göra så mycket roliga saker. Nu tror ni säkert att jag är ett psycho som tycker att min häst är rolig, men it's a fact.
Nä, dags att ta på sig det seriösa ansiktet och med post-its i högsta hugg bege mig. Ska sätta en post-it på på snurrdörrarna till Univ. där det står "gå inte så jävla långsamt, jag kommer fastna". Har lovat Ida. Ångrar mig lite.
Jag har fått en reservplats på träningen för Per Dahlgren imorgon på Runsten! Det ska bli så kul. Han verkar väldigt sympatisk och jag hoppas att han är bra så att jag kan börja träna regelbundet för honom. Han är tydligen väldigt populär så jag hoppas att det skulle gå att ordna.
Jag tycker Runsten är ett toppenställe. De är så gästvänliga och hon som är stallchef (eller vad hennes titel kan vara) är så trevlig och hjälpsam. Jag har alltid blivit bemött så väl och det uppskattar jag verkligen! Jag är skittaggad inför imorgon, och jag ska se till så att det filmas. ( Tack på förhand, Edit, du är världens bästa syster ;) )
Det här hindret fick jag i present av mina stallkompisar när jag tog studenten. :P
Jag är jättenöjd med alla mina produkter från Mountain Horse, framför allt med mina tävlingsridbyxor. De är ganska lågt skurna och har en bred linning. De sitter som klistrade på min kropp och har ett skönt vävt stretchmaterial som fungerar såväl sommar som vinter.
Nu vill jag ha ett par i någon annan färg till vardags. I ridbyxan står det att modellen heter Annabel TK, men jag hittar den inte någonstans, förutom på ett ställe men den är helskodd och min ridbyxa är inte skodd över huvud taget. Är det någon som vet var man kan hitta den?
Jag kommer inte ihåg varifrån jag köpte dem... har ganska dåligt minne.
Jag har tävlat dressyr på Calle tre gånger med idag inräknad. Efter alla tidigare gånger har jag sagt "jag ska aldrig mer tävla dressyr" och idag var inget undantag. Varför jag inte gillar dressyr:
- Tävlingsplatserna är knäpptysta. Ingen pratar, ingen skrattar, allt är på blodigt allvar. - Tiden går långsamt. - Alla hästar ser ut att vara trötta på livet. - Det är en bedömningssport.
Jag fick 57 %, kom säkert sist haha. Fatta vilket nederlag? Alltså jag känner mig så fruktansvärt dålig. Fick några sjuor och sexor och en FYRA! Calle ville inte fatta galopp för att han var så seg (bara det säger mycket, han brukar vara jättehet) så den blev lite fördröjd. Här är filmen, ni får göra en egen bedömning. :)
Längtar till om en vecka för då ska jag tävla hoppning. Det brinner jag i alla fall för.
Rean på Lyckås var verkligen skitdålig. Jag hade tänkt mig göra några schyssta fynd på annars dyra märken men det fanns inga bra reavaror över huvud taget. Bara sånt som ingen vill ha, och därför säljs ut. Den sämsta typen av rea. Så jag köpte bara läderfett, en slicksten på snöre, öronproppar till när jag ska klippa honom och ett grimskaft (som gick sönder idag).
Det är storm ute just nu och jag var ute och red i den. Calle är inte en sån häst som blir helt prillig av blåst, utan snarare tvärtom. Konstigt egentligen men idag kändes han ovanligt harmonisk och medgörlig. Red inte så länge utan red bara igenom sidorna och sedan igenom programmet inför imorgon. Känns bra och jag hoppas jag har en chans till bra poäng!
Det känns som att jag inte har några ben i kroppen så jag tänkte lägga mig i sängen och käka chips, dricka pepsi, se om det är något bra på TV och sen somna med flottiga sourcream and onion-fingrar.
I helgen har Lyckås Ridsport i Haninge utförsäljning, så alla ni som bor i Stockholmsområdet får passa på att åka dit och fynda. Den börjar idag och praktiskt nog har jag inga föreläsningar idag. Eftersom jag har redan hunnit plugga lite idag så jag kan glassa dit med gott samvete. Jag ska leta efter;
- Ridskor + chaps - Ridbyxor - Eventuellt en kavaj - Tävlingsschabrak (+ huva kanske) - Pannband med gulddetaljer
Vi får se vad min studentkassa tillåter mig att inhandla. Om det blir några köp kommer det självklart upp bilder!
En bild på Calle innan han fick sin efter-sommaren-makeover.
Träningen idag gick både bra och dåligt. För det första skulle vi rida Gabys favoritövning som är tre studs och ett galoppsprång till en oxer. Idag hade hon dessutom avstånd som var lite korta så i början blev det inte så mycket av att rida i en större galopp. Snarare tvärtom.
Sedan skulle vi hoppa ett räcke på lång anridning och det är utan tvekan det värsta jag vet, för att citera Haking; "lång tid för ångest". Det låg från allt mellan 80 cm till 120 cm, det sista språnget i filmen är det jag är mest nöjd med. Tack vare att jag hamnade lite nära hoppade han upp sig bra och sparkade till lite snyggt med bakbenen.
Det jag tänkte på när jag såg filmen var:
- Han går på dubbla spår fram till enkelhindret, vilket beror på att han inte är undan min innerskänkel. Därför ska jag göra en sak hemma som jag läste om i Saras blogg, och det är att rida skänkelvikning ut till spåret efter cavaletti/hinder.
- Jag måste släppa min vänstertygel för han går med snett huvud hela tiden.
Sen såg jag också att jag måste göra något åt mitt hår, det ser ju hemskt ut. Jag tycker att han skötte sig bra och han var klad poni, även om han troligtvis hade lite träningsvärk från igår. Nu är jag trööööööttt...
Ska iväg till stallet nu och sen vidare till hoppträning (haha, stackars häst, vad han måste jobba). Ska be min tränare att vara på mig ordentligt med tempot! Jag åker själv med lovar att filma ändå, kanske finns någon där som kan hjälpa mig med det. Annars får kameran stå på sargen, så kommer det upp en film sent ikväll.
Stort tack för alla kommentarer på inlägget nedan, jag tar till mig varenda ord och fortsätt gärna kommentera mina filmen i framtiden. PUSS
Jag måste säga att jag är nöjd med både min och Calles insats idag. Vi har haft lite problem med Runsten tidigare, jag vet inte om Calle vantrivs där men det har alltid gått riktigt dåligt (alltså att han inte ens vill hoppa) när jag har hoppat där. Idag bestämde jag mig för att komma över tröskeln, och det gjorde jag.
100 cm - 0 fel. Jag vet inte om det syns men han var väldigt reglerbar och jag tycker att han lyssnade precis på vad jag ville. Rundan kändes bra och han fick små glädjeryck ibland, men det tillhör Calles personlighet. Jag måste bara vara försiktig så att jag inte rider i undertempo för länge efter att jag har tagit tillbaka och satt honom på bakbenen.
110 cm - en miljon fel (tre rivningar och typ fyra volter). Börjar med att Calle river de första två hinderna för att han inte hinner upp med frambenen. Jag tror att han var trött, jag brukar trots allt bara rida en klass på honom. Han blev fruktansvärt upprörd så jag var tvungen att lägga en volt till hinder nummer tre som jag backar in i botten framför så att det blir en grodhopp. Hamnar såklart i obalans (korsgalopp och grejer) och lägger en volt till och rider hinder 4, 5 och 6a-b utan problem. Innan hinder nummer sju klantar jag mig såklart och Calle blir tvungen att ta ett galoppsprång i luften så han liksom sparkar ner bommen. Lägger en volt till och rider på åttan som också blir ett fult språng. Allt som allt en ganska misslyckad runda som jag tror berodde på att Calle var trött (och att jag red ganska dåligt såklart)
Tina glömde bort mig idag! Eller nej, nu var jag dramatisk. Hon har sin kalender i mobilen och jag hade visst försvunnit så hon stod på ett annat ställe och höll lektioner. Jag fick rida själv istället. Jag red i ridhuset där dressyrtävlingen på söndag kommer hållas, Calle gillade atmosfären och kände sig hemma på en gång. Jag övade på längningar i trav och galopp och det gick faktiskt riktigt bra. Jag är väldigt nöjd och känner mig väl förberedd inför helgen.
Jag blev bortlottad från den första klassen så jag ska bara rida LB:3. Typiskt eftersom jag inte har lärt mig det programmet än. Jag red det för ett år sen så jag kommer nog att lära mig det snabbt.
Imorgon är det P&J på Runsten och jag ska hoppa 100 och 110. Ska bli kul!
Visste ni att jag var en liten dressyrtant när jag var yngre? När jag var 11 år gammal köpte pappa ett missanpassat svart sto med trasigt hjärta till mig och min syster. Lizzie var 10 år och hon hatade att hoppa, troligtvis hade hon varit med om något riktigt hemskt för hon var verkligen rädd. Trots att jag älskade att hoppa gjorde det ingenting för Lizzie var min stjärna, med henne ville jag göra allt och kunde göra vad som helst. Så jag sadlade om och började träna hardcore dressyr för Tina (som var min gud).
Vi tävlade en gång på en klubbtävling som vårt stall arrangerade – det var hemskt! Lizzie bara sprang och sprang och sprang, med sitt huvud rakt upp i luften som en giraff. Jag blev så arg så direkt när jag hade ridit klart galopperade jag iväg, så långt jag kunde och så fort jag kunde. Nu var vi fria igen och det var helt klart där vi trivdes bäst, bort från kosmos och tillsammans in i vårt kaos.
Nu är Lizzie 18 år och beter sig fortfarande som fyra. Hon står i min systers ägo i ett jättebra stall där hon får gå ute 14 timmar om dygnet och äta så mycket silage hon vill. Hon tränas även idag för Tina, som ser vilken stjärna hon faktiskt är!
Och… dumdumduuuum… idag ska jag träna för Tina igen (sju år senare, haha). Den här gången med Callebanan som ska visa vad han går för.
Förlåt för att jag knappt har uppdaterat, men jag har fyllt 20 osv osv osv.. Igår var jag fullt upptagen med att trakassera Sverigedemokraterna via bilderna från deras valvaka. Idag kommer jag vara fullt upptagen med att se fram emot fyra år där man får skylla sig själv om man får cancer och där man skjuter barnen i skolan när de inte passar in. HÄRLIGT!
Hoppade en 110 igår. Jag började med att ta fel på vilken klass som gick när jag kom dit. Trodde att det var försenat och att folk började gå banan till 100 cm. Efter bangång och när klassen skulle börja hör jag att det var min klass folk nyss hade gått banan till. Lite smått panikslagen lär jag mig banan från läktaren (puh).
Tar ut hästfan som var galen redan i transporten och bara skulle sticka ut sitt huvud ut dörren hela tiden. Tog ut honom och började rida fram, han kändes kanonfin. Börjar hoppa fram; startade sist på hela dagen så jag var helt själv på framhoppningen. Hoppade som vanligt krysset och räcket först och Calle hoppade typ 40 cm över alla hinder och gav mig en rodeoshow efter. Kände att jag skulle testa ändå så jag ställde honom lite avskilt i väntan på min start, tanken var att han skulle tagga ner lite.
Går in på banan och Calle känns fin. Efter första hindret blir han helt galen, jättepigg och jätteglad, inte så tacksamt. Hoppade de fyra första och sprang nästan bara rakt igenom det femte så jag gick ut. Jag hade ändå inget att rida för i det läget så jag ville inte riskera att något skulle hända, eller slita på honom för den delen. Tråkigt, men sånt som händer. :(
Bättre lycka nästa gång! Hade två fotografer med mig så jag ska se till så att dem skickar bilderna till mig! Här får ni så länge (när Calle fick en dusch i lördags).
Min syrras hund Mini fick en dusch också, HAHAHAHA
Här är filmen. Som ni beskådar ser det ut som att jag håller på att bajsa på mig. Det var bara för att om jag inverkade något över huvud taget på Calle så satte han sig emot mig och var allmänt störtjobbigt. Därför red jag häst och lät honom korrigera sig själv. Som synes gjorde han faktiskt det några gånger också. Ingen lyckad träning.
Jag har en stalker, min katt Kattafan. Hon är bäst i världen och följer efter mig konstant som en liten hund när jag är hemma. Om jag sover hemma på nätterna går hon ut på musjakt och ger mig sina byten (inte så mysigt, men fruktansvärt gulligt). Jag filmade lite nyss för att visa hur hon förföljer mig
Nu ska jag fixa med videon från igår och även en till min syrra när hon red dressyrlektion i söndags.
... att det är hoppträning idag! Jag är taggad till tusen och Jenny ska filma så jag kommer lägga upp en film ikväll.
Min medryttare rider ju Calle en dag i veckan, varannan tisdag och varannan torsdag. Den här veckan är en tisdag-vecka. Men i början av augusti sa Bianca att hon inte kunde rida Calle den 7:e september, jag hade ingen kalender då men placerade informationen i min enorma hjärna. Tror inte ni att jag glömde bort det i tisdags så att det inte var någon som tog hand om min stackars häst? Haha, så jävla klantig. Aja, även solen har fläckar, ingen skada skedd förutom att det var dubbelt så jobbigt att mocka igår.
Igår red jag ut en sväng. Hade egentligen ingen lust att rida så jag red ut 45 minuter med graman. Red bara framåt in princip, alltså med stora kliv och en hög form. Avslutande med att trava i en lite friare form och i en lugn passage:ig takt.
Nu ska jag plugga en stund och sen ska jag röra min feta rumpa mot los stablisiones! Här är en bild på mig och min syster tant Lizzie i vårvintras.
Såg att jag startar sist på hela dagen och tävlingsplatsen ligger inte alltför långt bort så jag kommer inte behöva åka förrän kvart i elva på söndag! Skönt.
Är så fruktansvärt taggad. Som vanligt när jag inte har tävlat på ett tag (nu var det typ tre månader sen :O) kommer jag att knoppa och ha mig. Ska öva någon dag i veckan och dessutom ta en bild så får ni godkänna dem! AAHHHH vill tävla idag. Jag är nog beroende.
Nu ska jag snart rulla iväg till the university och läsa lite latinus magnus. Min medryttare ska rida Calle idag så jag ska inte till stallet, utan direkt hem till min pojkvän efter skolan. Det kommer troligtvis inte bli någon uppdatering mer än detta så: be well! Peace.
Jag är nog inte den enda som stör mig på hur vissa människor spänner sina nosgrimmor. Det är klart att ingen kan vara perfekt men ibland undrar jag var och hur en del lärde sig de absoluta grunderna om hur man använder och anpassar hästens utrustning.
När jag passar in en pullarnosgrimma på Calle tänker jag på tre saker.
1. Att ringen på nosgrimman ska sitta precis under sidostycket på tränset
2. Att mitten av plattan på nosryggen ska sitta i höjd med Calles kindben. Det beror såklart på hur hästens huvud ser ut, men på Calle tycker jag att det stämmer perfekt.
3. Att spännet på remmen som går under bettet inte hamnar för nära bettet och hästens mungipa. Tycker ofta att pullarnosgrimmor gör det faktiskt, och då har i alla fall inte jag någon lust att använda dem.
Tänker ni också på samma saker som jag gör? Om inte, hur gör ni?
Idag har jag hoppat en bana på min lilla gris. Jag hade ett hemmabyggd (däck, stolar, backar och bommar) hinder på ca 100 cm, två hinder på 110 cm och två hinder på 120 cm. Jag gjorde dem till en bana med nio språng och en liten "omhoppning" direkt efter på fyra språng, så totalt tretton språng. Vi hoppade den utan fel. Calle kändes väldigt positiv och jag bara log efteråt. Han är så jävla rolig att rida just nu. Här är en liten film på när jag hoppar banan!
Jag måste dock tänka på att ge Calle en lite friare språngkurva. Man märker på filmen att jag ibland försöker ta tillbaka lite för mycket för att måtta rätt på hinder och då blir språngkurvan knasig och så kniper han med bakbenen. Jag tycker att man ser det framförallt på sista språnget i filmen.
Okej, det här kanske blir ett jättetråkigt inlägg men jag tar en chansning. Living on the edge liksom.
Jag började med att sätta mig i min runda bil, allmänt känd som bollen, och kände en viss skepsis inför att behöva gå ut i regnet och öppna en jävla bom de har placerat mitt i genvägen till stallet.
När jag kom till stallet laddade jag på den gröna faran med lite hösilage och lunchade de stora hästarna
Och raggsockorna
Sen skrev jag ett meddelande på whiteboardtavlan, eftersom att jag är självutnämd grovfoderexpert (precis som Hitler)
Medan Calle åt mockade jag hans box. Han har redan bajsat ner väggen. Såhär ser jag alltid ut när jag mockar
Sen fixade jag hans kvällsmat och en hink med två nävar betfor blandat med två matskedar salt. Jag föredrar att själv dosera saltet.
Sen tog jag in Calle och red
Efter att jag hade ridit skrev jag i min lilla bok/kalender/komma-ihåg-när-hovslagaren-var-ute-sist-bok
Idag ska jag RIDA (!!!) (på riktigt (!!!)) (haha förlåt, jag tror någon har lagt någon slags olaglig substans i mitt morgonkaffe)
Enough parenteser. But you heard me, right? Jag har inte riktigt kommit på vad jag ska göra än men jag tror att jag ska rida ut på en riktigt lång ritt, massa galopp och jag ska hoppa över alla stockar jag kan hitta. Imorgon ska jag rida markarbete på ridbanan och på söndag ska jag bygga en bana på nio språng som ligger mellan 110 - 120 och öva lite inför tävlingen nästa helg.
Idag ska jag luncha hästarna (om en kvart, måste genast byta om) och sen även släppa in dem ikväll vid 18-tiden. Ska ha med mig kameran och dokumentera min dag. Hope you'll enjoy it. PUSS PÅ ER!
Jag har ingenting att säga. Igår tog vi in hästarna från betet, så nu är allt som vanligt igen. Jävligt skönt egentligen eftersom jag lätt får panik när saker inte riktigt är som de brukar. Har åter igen inget att säga därför lägger jag upp en bild jag hittade på facebook, ej hästig. Fann att jag har en till talang utöver ridning, jag är en killer på att spela Tony Hawk på old-school-Xbox. Obesegrad i det sista!
