Lizzie
ag kanske ska berätta om Lizzie också. Lizzie är ett sto född 92 e. fullblod (Columbus xx) ue: Parant, som pappa och min syster köpte till mig och henne när jag var 12 år. Hon var helt galen och kunde inte galoppera en meter i ridhuset utan att få flippen, men jag har alltid älskat dem värsta med mest attityd. När jag fyllde 14 tröttnade jag på hästar (i två månader) så vi lämnade ut henne på foder ett par år och tog sen tillbaka henne.
Nu, 18 år ung, är hon piggare och knäppare än någonsin och helt fantastisk. Tyvärr har min syster, som numer är enväldig ägare, flyttat på tossan så att vi inte står i samma stall längre. Jag försöker rida Lizzie så ofta jag kan men jag har inte speciellt mycket tid över.
Lizzie är livrädd för bommar och ställer sig hellre på bakbenen framför dem än att gå över dem (för det är inte alls jobbigare). Som alla andra dumma tonåringar bestämde jag mig för att trotsa det när jag precis hade fyllt 17 och började hoppträna henne varje vecka. I början ramlade jag av i snitt 3 ggr per träning och tack vare henne har jag fått inbyggt sadelklister i rumpan; VILKEN JÄVLA BALANS JAG HAR!
Lizzie har betytt otroligt mycket för min ridning och hon har en stor plats i mitt hjärta. Hon är verkligen galen men ändå så totalt underbar, vi hade så otroligt roligt tillsammans när vi var yngre och det kommer jag aldrig glömma. Älskade totta!
