Undrar hur jag skulle vara och vad jag skulle göra om jag inte höll på med hästar. Om jag inte fick uppleva det mest fantastiska VARJE dag, vad tror ni? Präglar det vår personlighet jättemycket? Det tror jag.

Idag red jag en sväng på ängen. Underlaget var helt okej faktiskt, men jag tog det ändå försiktigt med tanke på att jag vet vad som finns därunder snön (is). I början gav jag mig fan på att han skulle sätta sig på höger bakben och göra en schysst öppna i höger galopp. Han lossnade tillslut och då jävlar blev det skillnad på galoppkvalitén. Så härligt!

Därefter jobbade jag med tempoväxlingar i trav och galopp. Det är sjukt kul att göra med Calle för han har såna stora register i båda gångarterna, höll mig på en lugn och rätt långsam nivå though med tanke på att underlaget lika väl hade kunnat släppa. Jag red typ på stället och sen framåt i lite-mindre-än-arbetsgalopp/trav, tillbaka på stället osv. Han var så fin och samarbetsvillig. Sen gjorde jag galoppbyten i vart åttonde på rakt spår, det gick också bra.

Sist jag red så skar han sig i ballen (den på hoven :P) på snön, väldigt ytligt men tillräckligt för att jag, helt plötsligt, transformerades into a porslinsryttare. Calle fick idag ha fleecelindor som gick ner över kotan på alla fyra, på frambenen satte jag terrängskydden ovanpå och dessutom fick han boots på alla fyra. Haha, så jävla olikt mig.